Historien om Maria Mancini går tillbaka till åtminstone 1905, då cigarren förekommer i en katalog från den Bremen-baserade cigarrfirman Hagedorn & Söhne. Under namnet Maria Mancini Postre de Banquete presenterades den som en cigarr med en fin och lätt blandning av Sumatra- och Havannatobak. Namnet Postre de Banquete kan ungefär översättas till ”bankettens dessert” och anspelar på cigarrens roll som avslutning på en måltid.

Varumärket fick en särskild plats i litteraturhistorien genom Thomas Manns roman Bergtagen, som publicerades 1924. Huvudpersonen Hans Castorp röker Maria Mancini och beskriver dess egenskaper ingående. Han framhåller dess arom och den kryddiga blandningen, lättheten på tungan och den jämna förbränningen. Romanen bidrog till att ge Maria Mancini en bestående litterär betydelse.

Den ursprungliga cigarren tillverkades i Bremen och förknippas i senare historiska skildringar med cigarrfabrikanten Leopold Engelhardt & Biermann. Märket försvann från marknaden under 1940-talets krigsår. 

Efter flera årtionden utan den ursprungliga cigarren tog den tyska familjefirman Cigarrenfabrik August Schuster i Bünde initiativ till att återuppliva Maria Mancini. Arbetet inleddes 1998. Med hjälp av historiskt arkivmaterial och beskrivningarna i Thomas Manns roman försökte företaget återskapa den äldre cigarrens karaktär. Utvecklingen gick från den ursprungliga idén om en shortfiller till en handrullad longfiller tillverkad i Honduras. 

Återlanseringen innebar att fick nytt liv i Honduras med den ursprungliga cigarren som förebild.

Sortimentet omfattar bland annat serierna Classic, Edición Especial och Postre de Banquete. Det sistnämnda namnet för vidare kopplingen till cigarren som dokumenterades redan 1905.

Om Maria Mancini Cigars

Vissa cigarrmärken bär på en historia som sträcker sig bortom själva hantverket. Maria Mancini är ett sådant varumärke. Historien tar sin början i det tidiga 1900-talets Tyskland, då cigarren hade en framträdande plats i Europas kafékultur, litterära kretsar och societetsliv. Ett av de tidigaste dokumenterade spåren återfinns i en katalog från 1905, utgiven av den Bremen-baserade firman Hagedorn & Söhne. Där förekommer namnet Maria Mancini Postre de Banquete, som än idag lever kvar i cigarrvärlden.

Varumärket fick en särskild plats i den europeiska litteraturhistorien genom Thomas Manns roman Bergtagen, publicerad 1924. I berättelsen röker huvudpersonen Hans Castorp Maria Mancini-cigarrer. De blir en del av en litterär värld präglad av långa samtal, eftertanke och en tillvaro där tiden tycks röra sig i ett annat tempo. Hans Castorp beskriver cigarren ungefär så här:

”Maria Mancini, Postre de Banquete från Bremen, herr hovråd. Den kostar nästan ingenting, nitton pfennig, men har en arom som man annars inte finner i den här prisklassen. Sumatra-Havanna, med täckblad av Sandblatt-typ, som ni ser. Jag har vant mig mycket vid den. Det är en medelfyllig blandning, mycket aromatisk men ändå lätt på tungan.”

Att ett cigarrmärke får en så framträdande plats i ett klassiskt europeiskt litterärt verk ger Maria Mancini en ovanlig historisk dimension.

Cigarren har länge förknippats med hantverk, bildning och societet – från privata bibliotek till kaféer och sällskapsrum. Denna koppling till Europas kulturella och sociala liv ger Maria Mancini en särpräglad identitet. 

Även om rötterna finns i Tyskland sker dagens tillverkning i Honduras. Där används honduransk tobak från traditionella kubanska frölinjer, bland annat Criollo 98 och Havana 2000. 

Sortimentet omfattar bland annat Maria Mancini Classic, Edición Especial och Postre de Banquete. Det sistnämnda namnet anknyter direkt till den historiska cigarren som dokumenterades redan 1905. Mer än ett sekel efter de första dokumenterade spåren lever Maria Mancini vidare med en historia som förenar cigarren med den litterära världen.